Vad säger bilder av det ”exotiska” i satir om vår identitetsbildning och kan den historiska kontexten svara på varför bilderna ser ut som de gör? Det här är frågor som Sandra Waller ställer i sin doktorsavhandling om hur folkslag presenterades i satirtidningar och teater i Svenskfinland under perioden 1890–1930.
Waller är doktorand i nordisk historia vid Åbo Akademi och forskare vid SLS historiska nämnd. Waller har varit anställd som nämndforskare vid SLS sedan november 2020, en möjlighet hon har varit tacksam för, speciellt under pandemiåren.
Frågan som satte bollen i rullning
Som forskningsmaterial använder Waller Svenska teaterns repertoar och satirteckningar från den största svenskspråkiga satirtidningen i Finland från den tiden, Fyren. Fyren utkom regelbundet från 1898 till 1922, men det första numret publicerades redan 1894. Det är känt att tidningen var bland annat antisemitisk, antidemokratisk och antifennomansk. Waller vill även uppmärksamma rasismen mot afrikanska och asiatiska folkslag som också finns i en stor del av Fyrens teckningar.
– Min forskning handlar om visuella framställningar av olika folkslag och minoriteter i specifikt svenskspråkig satir och teater i Finland vid sekelskiftet 1900. Jag forskar om det här för att jag är intresserad av vad framställningen av bland annat det ”exotiska” och det ”andra” säger om oss, de som skapat dessa bilder.
Waller fick frågan om det fanns någonting i Svenska teaterns arkiv som hon skulle kunna bedriva forskning om i samband med ett annat projekt. Detta innan hon ens ägnat tanken åt att doktorera.
– När jag fick den här frågan kom idéerna ganska direkt: jag vill titta på bilderna och jag vill titta på det visuella. Teaterns arkiv var utgångspunkten. Jag ville reda ut vad det fanns för bildmaterial, men jag ville också titta på andra bilder och då kom jag in på just satirteckningar, eftersom jag själv tecknar.
Sekelskiftet 1900 – satirtidningarnas storhetstid
Sekelskiftet 1900 var en tid som starkt formade dagens Finland. Nationalismen och nationalromantiken utvecklades och identitetsfrågor var på tapeten. Dessutom var språkfrågan ett hett ämne, någonting som även Fyren behandlade.
– Svenskan gick från att ha varit ett majoritetsspråk till att vara i en minoritetsposition, och de svenskspråkiga försökte då utmejsla sin rätt att existera i ett nytt politiskt klimat.
Waller har avgränsat sin forskning till årtiondena 1890–1930 eftersom det är en tid som hon själv är väldigt intresserad av och på grund av att det var kring den tiden som satirtidningar hade sin storhetstid. Förutom Fyren var även Garm (1924–1953) en stor finlandssvensk satirtidning.
– Garm (1924–1953) fortsätter efter kriget, men i allmänhet tappade den här stilen av satirtidningar mark. Men jag fascineras av dessa tidningar eftersom dagens tecknade serier är baserade på dem och det intresserar mig att de bottnar på något så ruttet. Hur ska vi tackla det när vi fortsätter att skapa bilder?
Kopplingen mellan materialen
Sett utifrån är teater och satirtidning två väldigt olika material att analysera men Waller menar att det inte behöver vara så stor skillnad mellan materialen som det först verkar.
– På ytan är de ganska olika material. Satirtidningar är samhällskommentarer och teater är oftast fiktion. Men det som binder ihop de här två för mig är den omedelbara igenkänningen. På samma sätt som det är god scenografi att känna igen en teaterfigur på scenen så ska karikatyrer genast vara igenkännbara för att vara roliga.
– Teater recenseras ganska ofta i Fyren och det finns skämtteckningar om teaterfigurer och skådespelare, så det finns i varje fall en gemensam demografi här.
Oväntad karikatyr av Madagaskars sista drottning
Materialinsamlingen är i gång och en hel del källmaterial har Waller redan hunnit ta sig igenom. Waller har även lagt tid på att definiera sitt teoretiska ramverk och konstaterar att hon måste låna vetenskapliga teorier från bildteori och litteraturteori, utöver det egna ämnets teorier. Avhandlingen kommer att bestå av en diskursanalys med forskningsfrågor som ”Vad kan man utläsa av den kontext som bilderna har uppkommit i genom att se på dem?” och ”Vad betyder bilden för samtiden som såg den samt för mig och min samtid?”.
Under materialinsamlingens gång har mindre och större överraskningar inträffat. En viss karikatyr från år 1901 var så enastående att Waller nu skriver en skild artikel om den.
– Det finns en skämtteckning i Fyren som är en karikatyr på en riktig, historisk, mörkhyad person. Den enda i sitt slag så långt som jag har tittat. Jag blev fascinerad av hur det kommer sig att man gör skämt i en finländsk tidning om Madagaskars sista drottning, som levde i landsförvisning på den här tiden och besökte Paris.
Det visade sig att bilden var en kopia från en fransk skämttidning, vilket hjälpte till att svara på frågorna kring bildens uppkomst. Men det finns fortfarande en mängd obesvarade frågor kring teckningen och dess relevans i en finlandssvensk skämttidning.
– Varför har man valt en fransk karikatyrteckning av en mörkhyad person, när den politiska kommentaren eventuellt går förlorad när den kommer in i Fyren? Vad får den bilden för betydelse i den här nya kontexten?
Uppförsbackarna längs vägen
Att samla källmaterial är sällan en dans på rosor. Waller har stött på några uppförsbackar när det kommer till Svenska teaterns repertoar.
– Jag vill inte kalla det här för ett problem, men det finns inte mycket bildmaterial sparat och inte alls för alla pjäser. Det finns en del foton, främst från 20-talet, samt en handfull dräktskisser. Det är även metodologiskt svårt att forska om teaterns visuella uttryck när en teaterpjäs, definitionsmässigt, sker bara en gång. Det går inte att återskapa i efterhand.
Av Fyren finns alla upplagor och årgångar sparade och digitaliserade, vilket har gjort processen att gå igenom teckningarna tämligen okomplicerad. Men det har ändå uppstått mindre hinder längs vägen.
– Problemet med Fyren är att jag inte kan söka på några sökord när jag tittar på bilderna, utan jag måste bläddra igenom sida för sida. Helt säkert har jag missat någonting bara för att mina ögon har gått i kors när jag har bläddrat lite för länge.
Doktorsavhandlingen kommer utgå från ett kvalitativt perspektiv. Wallers tanke är inte att uttala sig brett om Svenska teatern eller finländsk skämtpress, däremot hoppas hon kunna säga någonting om vad dessa instanser har försökt åstadkomma och vad det eventuellt kan avslöja om samhällets tankesätt och föreställningar.
Samhällsnormer och stereotyper
Bilder är kopplade till och visar på samtidens samhällsnormer. Visuella representationer formar och förstärker föreställningar och värderingar av bland annat andra folkslag och minoriteter. Detta är någonting som Waller reflekterar kring i sin avhandling.
– Det produceras ju fortfarande rasistiska bilder även idag och då tycker jag att det är viktigt att gå och titta på deras historia.
– Jag upplever ibland när man diskuterar historia att det finns en idé om att alla var på ett visst sätt på den tiden och det stämmer helt enkelt inte. Så jag skulle vilja peka på en medvetenhet i det här agerandet och vill diskutera att det var avsiktligt det man gjorde, fastän det inte alltid var med ont uppsåt.
När man kommunicerar visuellt är man ibland tvungen att i viss mån generalisera för att nå den omedelbara igenkänningen. Både Fyren och Svenska teatern använde sig av stereotyper när de avbildade etniciteter och nationaliteter.
– Att generalisera är inte något opassande men det kan användas i olämpliga syften. En stereotyp är en förenkling, vilket i sig inte är dåligt, men om man endast använder simplifiering och negativa förenklingar som förtar, till exempel nåns mänsklighet, så blir det någonting man måste handskas med.
Vikten av att inte sopa historia under mattan
Trots att analysen av källmaterialet inte är klar kan Waller redan se ett mönster bildas.
– Ett trevande resultat är att svenskspråkiga finländare kastar andra folkslag under bussen för att kunna motivera sin rätt till att vara nationsbyggare. Tankesättet ”Vi är inte som de där alltså är vi kapabla till…” förekommer upprepade gånger.
Waller poängterar att det i framtiden även skulle vara värdefullt att forska i Fyrens kvinnosyn och andra faktorer som anses vara identitetsskapande, men att det nu är det ”exotiska” och andrafiering som står i fokus för hennes doktorsavhandling.
– Det finns väldigt intressanta aspekter kring ursprunget av vår identitet som jag tycker att är viktiga att inte sopa under mattan. Det var så självklart för mig att forska om det ”exotiska” i och med att vår identitet uppkommer genom att spegla oss mot något annat, och om inte finskspråkiga, så vad?
Text: Wilma Sandholm