Det var ett rikt och mångsidigt material som lämnades in när SLS genomförde insamlingen Formella och familjära hälsningar. Hela 239 personer i alla åldrar besvarade frågelistan och berättade om hur de hälsar både i mer officiella sammanhang och i den allra närmaste kretsen.
Majoriteten av dem som deltog i insamlingen upplever att det är viktigt att hälsa och att uppmärksamma sina medmänniskor – att hälsa är en liten sak som tillmäts stor betydelse. Som i alla sociala situationer kan det ändå ibland förekomma en viss osäkerhet, till exempel att man befarar att bekanta som man träffar på inte ska känna igen en, och då kanske man hellre låter bli att hälsa. Att hälsa innebär inte alltid så stora åtbörder, ibland räcker en nick eller ett litet leende.
Hej då till pandemihälsningarna
Initiativtagare till frågelistan var Camilla Wide, professor i nordiska språk vid Åbo universitet. Wide har också tidigare undersökt hälsningar ur flera perspektiv, och bland annat jämfört servicesamtal i Finland och Sverige. Hon har med stort intresse tagit del av svaren och ser en del klara mönster.
– Det är tydligt att alternativen till att skaka hand, som att slå ihop armbågarna när man hälsar, inte är populära längre. De flesta vill återgå till det vanliga, som det var före pandemin. Det fanns ändå personer som var lättade över att slippa skaka hand, för att man upplevde det som påträngande. En del svarare förutspår att knytnävshälsningar kommer att finnas kvar:
Att hälsa med armbågarna är nog inget vi kommer fortsätta med, det känns mer som något folk gjorde inledningsvis under pandemin, mest som en kul grej. Men fist bumps fanns ju redan innan pandemin, så det kommer vi nog se även i framtiden. (Man f. 1981, Jakobstad)
Vänner och familj får kramar
Att kramas när man träffas verkar ha blivit vanligare, kanske främst bland de yngre svararna. Det är många som kramar familj och nära vänner.
– Kindpussandet har inte alls på samma sätt slagit igenom, men det förekommer ändå i viss mån. Främst används det i större städer och av personer som bott utomlands och anammat en ny hälsningskultur, säger Wide. En del regionala skillnader verkar också förekomma vad gäller både kramar och kindpussande:
Äldre är mera reserverade och formella i sitt sätt att hälsa. Det gäller i synnerhet här i Österbotten. I Nyland är det mera pusipusi och kramar, oberoende av ålder. Jag bodde i Nyland under hela mitt yrkesverksamma liv. I början kändes det väldigt fjantigt, men med tiden kändes det helt naturligt. Nu när jag flyttat tillbaka till Österbotten upplever jag att jag är mycket kramigare än genomsnittet. Men det bjuder jag på. (Kvinna f. 1955, Österbotten)
Ett hälsningsord dominerar
Det är många som svarar att de enbart hälsar muntligt. Det är ingen överraskning för Wide att det är hej som används mest av hälsningsorden. Hej dominerar starkt i servicesamtal men är väldigt vanligt i alla sammanhang, även bland vänner och familj. En annan populär hälsning är godmorgon som används i början av dagen, särskilt hemma eller på arbetsplatsen.
På jobbet hälsar jag med ”god morgon” fram till ca 10, efter det blir det ”hej”. (Kvinna f. 1982, Korsholm)
Det används också en del andra varianter som morning, morrn eller moroon eller blandformen go morjens. Några nämner personer som skämtsamt använder godmorgon andra tider på dygnet. Wide noterar även att goddag förekommer, kanske i första hand i lite mer formella situationer. Hallå används också, delvis med influenser från Sverige:
Bodde några år i Sverige i början av 1990-talet, och där fastnade bruket av ”Hallå!”. Där användes det i allmänhet då man kom in i ett rum utan att automatiskt få ögonkontakt med någon i rummet. Liksom ett oriktat ”hej”. Själv använder jag det då jag kommer hem och inte vet vem som är där. (Man f. 1957, västra Nyland)
Förutom hallå används en stor uppsättning varianter, allt från engelska hello till halloo, hallååta, halloj eller halliihallåå.
Finlandssvenska favoriter
Morjens och mojn upplevs ofta som typiska hälsningar som används i Finland. De används mest i södra Finland men förkommer också i Österbotten. Wide noterar att morjens till och med av en del svarare börjat uppfattas som den vanligaste informella hälsningen i västra Nyland.
Säger ”morjens” i nästan varje situation där jag talar svenska. Det känns klumpigt och stelt att säga ”hej” eller andra neutralare hälsningsord. (Man f. 2004, Karis)
Ibland kan man ta till hela fraser som nämen hej eller sidu mojn, ofta lite på skoj:
Skämtsamt kan jag använda ”hallåj” eller ”sidu mojn”. ”Sidu mojn” för att låta som någon född med en silversked i … (Man f. 1998, Helsingfors)
En annan nämner att det är den egna dialekten man skämtar med:
”Sidu morjens på di” använder jag ibland med bekanta som också är från Raseborg/Ingå-hållet, för att lite skämta om vår dialekt och rullande ärr. (Kvinna f. 1998, Karis)
Tjena och tjenare är hälsningsord som delar åsikterna. En del använder dem flitigt i vardagliga sammanhang medan andra poängterar att de aldrig skulle använda dem. Motiveringarna varför tjena och tjenare inte passar in i det egna språkbruket varierar: en del upplever att de är för sverigesvenska, andra associerar dem i första hand till äldre herrar.
Jag skulle aldrig säga ”tjena” eller ”tjenare”. Min pappa, född på 1920-talet, kunde säga ”nåmen tjänare tjänare” åt nån kompis. (Kvinna f. 1956, Helsingfors)
Hälsningar i arkivet
Hälsningar är ett tema som SLS återkommit till med jämna mellanrum. De äldsta uppgifterna om hälsningar består av uppteckningar från 1920- och 1930-talen och en mer omfattande insamling gjordes 1985. Då utlyste Gunilla Harling-Kranck och Anna-Maria Åström pristävlingen Omtal, tilltal och hälsningar. I den deltog 131 personer och över 1 100 sidor, skrivna för hand eller på skrivmaskin, arkiverades. Svaren från den nya frågelistan skapar en fin kontinuitet i arkivet vad gäller just material om hälsningar.
Det är tydligt att de flesta anpassar sättet att hälsa till både mottagaren och situationen. När man träffar en person för första gången är man antagligen mer formell, när man träffar gamla bekanta är man ofta lite mer skämtsam. Även om det är vissa hälsningar som är väldigt vanliga, som hej eller godmorgon, finns det otaliga andra varianter att välja mellan. En person kan också ta intryck av andra och förnya sin hälsningsrepertoar – kanske säga mojn, halloj eller ge en kram till någon som omväxling.
Text: Lisa Södergård, arkivarie