Kommunikationen mellan vårdare och äldre personer med demenssjukdom har sysselsatt språkvetaren Marja Kivilehto under de senaste åren.
Kivilehto är universitetslektor och en av forskarna i det SLS-finansierade projektet Lätt finlandssvenska. En språkform för minoriteter inom minoriteten, som pågår vid Tammerfors universitet. Inom projektet har hon bland annat undersökt vårdares syn på kommunikationen.
Vårdarna behärskar anpassad kommunikation
Kivilehto intervjuade åtta vårdare med svenska som modersmål på svenskspråkiga äldreboenden i huvudstadsregionen och var främst intresserad av hur vårdarna kommunicerade och använde språket i sitt vardagliga arbete.
– Det framgick att vårdarna vet ganska mycket om lätt språk även om de inte har en explicit utbildning i det. Det ingår i vårdyrket, speciellt när det gäller vård av äldre personer eller minnessjuka, att vårdarna redan under utbildningen och senare i jobbet lär sig olika tekniker och hur de ska anpassa sitt tal, säger Kivilehto.
I anslutning till projektet hade alla vårdare möjlighet att få en kort utbildning i lätt språk, men för det flesta var det ingenting nytt.
– Det var snarare någonting som förstärkte deras uppfattning, att okej, det här hade de inte tänkt på men nog vetat.
Småprat och sång
I kommunikationen med personer med demenssjuka får vårdarna ta till olika knep för att bli förstådda. Ofta räcker språket inte till och då använder de sig av miner och gester. Också tonfallet, hur man säger någonting, kan hjälpa.
Vårdarna som Kivilehto intervjuade betonade också den sociala aspekten av språket och kommunikationen, och då är inte budskapet i sig så viktigt. Ofta småpratar de med pensionärerna hela tiden även om de inte få någon märkbar respons, för det är viktigt att de demenssjuka inte blir utestängda.
– Det framgick också att sång har en särskild betydelse. Speciellt personer som är tysta eller säger väldigt lite kan plötsligt vakna till om de får sjunga eller om de hör någon vers eller dikt som de har lärt sig när de var yngre. Dem kan de upprepa utantill.
– Vårdarna berättade att pensionärerna kommer ihåg speciellt alla julsånger och de brukar också sjunga tillsammans med pensionärerna.
Kivilehto har publicerat en artikel där hon går närmare in på olika aspekter av kommunikation och språk i vårdarnas vardag med de demenssjuka. Artikeln är fritt tillgänglig på webben.
Samtalssituationer
Intervjuerna med vårdarna ingick i en större insamling av material, som Kivilehto gjorde tillsammans med projektledaren Camilla Lindholm, som är professor i nordiska språk. Tillsammans iakttog de kommunikationen mellan vårdare och demenssjuka äldre på svenskspråkiga äldreboenden och spelade in samtalen mellan dem.
– Inspelningarna gick ut på att det oftast var två pensionärer som diskuterade och åtminstone en vårdare som var närvarande. Ofta var det en situation så att de bakade eller gjorde någonting annat.
Forskarna var bland annat intresserade av hur vårdarna kommunicerade när de gav instruktioner och hur de demenssjuka förstod instruktionerna.
– När de till exempel bakade så märkte man att vårdarna oftast var tvungna att helt enkelt visa hur de skulle göra. Det räckte inte med verbala instruktioner.
Flerspråkighet inom vården
Under insamlingen av material på äldreboendena slogs Marja Kivilehto av att en del personer inom personalen hade svårigheter med svenskan.
– Jag är ganska van vid att en del personal inom hälsovården här i Tammerfors inte är hemskt bra på finska, men jag hade nog inte tänkt att det skulle vara så när det gäller vårdpersonal på arbetsplatser där svenska är huvudspråk.
På de äldreboenden där Kivilehto och Lindholm samlade in material uppgav en av cheferna att det här kan leda till problem i kommunikationen mellan personal och vårdnadstagare och även inom personalen. Kivilehto konstaterar att fenomenet med flerspråkighet på äldreboenden, vårdhem och sjukhus, som sedan länge är känt från Sverige, skulle vara en intressant fråga för någon att forska om också i finlandssvensk kontext.
– De nyinflyttade skulle också ha nytta av utbildning i lätt språk och de var också intresserade av utbildningen i lätt svenska.
Begreppsförvirring
Forskarna inom projektet Lätt finlandssvenska arbetar som bäst med en gemensam bok som ska sammanfatta resultaten av forskningen. Marja Kivilehto bidrar med två kapitel i den, ett om tidigare forskning om lätt språk och ett om begreppet ’lätt språk’. Det råder nämligen en viss begreppsförvirring kring vad lätt språk är.
Begreppen ’klarspråk’ och ’lätt språk’ sammanblandas ofta. Klarspråk är det som myndigheter borde eftersträva när de kommunicerar med allmänheten, det vill säga ett språk som är tydligt men som inte behöver anpassas för särskilda målgrupper. Lätt språk däremot är just anpassat till målgrupper som har svårt att ta till sig allmänspråket.
– Dessutom använder man olika begrepp i Sverige och Finland. I Sverige använder man ’lättläst’, men vi vill gärna använda ’lätt språk’, som på finska är ’selkokieli’, eftersom vi har översättningar mellan finska och svenska, och då försöker vi använda begrepp som är så nära varandra som möjligt. Då är ’lätt språk’ behändigare, plus att vi också inkluderar talat språk.
Svenskans ’klarspråk’ är ’selkeä kieli’ på finska och Kivilehto konstaterar att också finskspråkiga har svårt att hålla begreppen i sär.
Översättning och lätt språk
Att Marja Kivilehto hänvisar till översättningar ligger nära till hands, för det är främst översättning hon har ägnat sig åt i sin forskning innan hon blev tillfrågad om att delta i projektet Lätt finlandssvenska. Hon har undersökt bland annat auktoriserade översättningar, översatta myndighetstexter och översatta läroböcker.
– Det var intressant för mig det här med talat språk för det är svårare att fånga än skriven text. Jag är kanske mer intresserad av texter, men i och med att lätt språk och speciellt klarspråk ligger nära varandra, så var det intressant att delta i projektet.
Och hon konstaterar att steget mellan lätt språk och översättning inte heller är speciellt långt.
– I Tyskland, där de har forskat ganska mycket i lätt språk, talar de om språkintern översättning när man omformulerar texter så att de blir lättlästa. Man översätter inom ett och samma språk så att det blir ett annat register. Och jag har nog märkt att lätt språk på sätt och vis har det med översättning att göra. Man måste ju anpassa kommunikationssättet, sättet att uttrycka sig med tanke på målgruppen, läsaren eller den som man talar med.
Text: Nina Edgren-Henrichson