Josefine Sjöberg, filosofie magister i historia, har fått en flygande start in i forskarvärlden. Hon är en av forskarna i det SLS-finansierade projektet Förfalskarna*, som undersöker allmogens kunskaper i svenska under den första hälften av 1800-talet utifrån rättegångsmaterial kring förfalskningsbrott. Hon är sedan två år tillbaka anställd inom projektet vid Åbo universitet med siktet inställt på en doktorsavhandling.
Josefine Sjöberg hade egentligen tänkt sig ett jobb inom arkivbranschen när hon skrev på sin magisteravhandling vid Åbo Akademi. Hon läste arkivvetenskap som biämne. Men när hennes handledare frågade om hon var intresserad av att börja forska inom projektet Förfalskarna vid grannuniversitetet behövde hon inte lång betänketid.
– Jag tänkte att det här projektet låter jätteroligt, att det inte är någonting man kan tacka nej till. Det kändes så unikt och spännande, så jag svarade direkt ja när hon frågade.
Sjöberg började i januari 2022 som forskningsassistent medan hon skrev sin magisteravhandling färdig. Senare samma år blev hon antagen som doktorand vid Åbo Akademi och kunde fortsätta som forskare.
Databas med förfalskningsrättgångar
Projektets källmaterial består av rättegångsprotokoll från förfalskningsmål vid Åbo hovrätt under första hälften av 1800-talet. Den första uppgiften i projektet var att leta fram materialet kring förfalskningsrättegångarna. Det här gjorde Josefine Sjöberg tillsammans med fil.dr Mikael Korhonen, som också medverkar i projektet.
– Vi gick systematiskt igenom Åbo hovrätts arkiv och kollade deras register, skrev upp alla förfalskningsbrott, vilka personer som var inblandade, vad det handlade om för förfalskning, vad de åtalade fick för dom. Den databas som vi skapade blir senare tillgänglig via Riksarkivet, berättar Sjöberg.
Rättegångsprotokollen ger en bred bild av allmogens vardag under den här tiden.
– Protokollen ger mycket bakgrund till varför de åtalade behövde förfalskningar. De berättar var de inblandade kom ifrån, vad de hade varit med om under sitt liv och också hurdana tjänster de hade haft. Man kan få ut väldigt mycket om varje individ.
Speciellt intressanta är alla de förfalskade dokument som har bevarats i rättegångsmaterialet. Under rättegångarna fungerade de som bevismaterial, nu kan de användas som vittnesmål om allmogens läs- och skrivkunskaper och inte minst om den finskspråkiga allmogens kunskaper i svenska. Som källmaterial är det unikt eftersom allmogen över lag har lämnat ytterst få skriftliga källor efter sig.
Falska prästbevis och orlovssedlar
Josefine Sjöbergs doktorsavhandling är ett delprojekt av Förfalskarna. Hon koncentrerar sig på rättegångar som gällde förfalskade identitetshandlingar, närmare bestämt prästbevis och orlovssedlar, som var ett slags arbetsintyg.
– Det är systemet med orlovssedlar och prästbevis som jag är intresserad av. Hur fungerade det, hur behövde allmogen förhålla sig till de regler som fanns? Man behövde ha ett giltigt prästbevis för att flytta till en annan socken och för att få arbete, och för eventuella passkontroller på vägen. Om man vandrade omkring behövde man kunna visa vem man var, varifrån man kom, vart man var på väg.
– Orlovssedeln behövde man för att få ny anställning. Den visade att man var ledig från sin tjänst hos den förra husbonden. Det var som ett brott om en husbonde anställde en person utan sådana här handlingar, så det var väldigt viktiga papper.
Sjöberg kommer också att undersöka själva skrivandet.
– De falska identitetshandlingarna berättar om skrivandet och hurdana föreställningar det fanns om det. Hurdana kunskaper kommer fram i det här? Hur skrev man? Och varför gjorde man det?
Okända skrivare
För närvarande håller Josefine Sjöberg fortfarande på med att läsa källmaterialet, men samtidigt har hon redan börjat skriva.
– Jag har börjat skriva om de okända skrivarna. I många rättsfall berättas det om möten på landsvägarna, gästgiverierna och krogarna. Det var tydligt att det fanns en berättelse att man kunde möta okända människor som var skrivkunniga och att man kunde betala någon en liten peng för att få någonting skrivet. Det är ett vanligt narrativ, det finns så många liknande berättelser.
– Mest är jag intresserad av själva berättande. Hur de framställer de okända? Ger de något karaktärsdrag eller yrke? Vissa berättar att det var en okänd snickare, okänd smed eller okänd gesäll. Och det ges olika drag, till exempel att det var en dåligt klädd okänd man eller att det var en välklädd man, en herreman i ett åkdon draget av hästar. Men den gemensamma faktorn är att det är någon okänd.
Sjöberg konstaterar att man inte kan avgöra om berättelserna är sanna eller inte, men att det förmodligen åtminstone finns en gnutta sanning i dem.
– Och sedan någon gnutta av att man bara har hört att det kan gå till så här. Hur som helst är det spännande.
Rymlingar och borttappade papper
Orsakerna till att människor bar förfalskade identitetshandlingar på sig kunde variera.
– När det gällde orlovssedlar berodde det ofta på att de åtalade hade rymt från tjänsten. Det finns berättelser om att de måste ge sig av snabbt och då inte fick med sig något papper. Det kan, enligt de anklagade, ha berott på dåliga förhållanden, att de hade blivit misshandlande eller att det hade varit osämja över lag. Det kan också ha varit osämja med andra drängar och pigor.
Sjöberg säger att ganska många också berättar att de hade fått en äkta orlovssedel men tappat bort den. Ibland berättar de att de hade försökt få en ny äkta av samma husbonde, som hade vägrat att skriva ut någonting.
När folk hade falska prästbevis var förklaringen också ofta att de hade tappat bort det äkta beviset.
– Det kunde vara svårt att få ett nytt äkta prästbevis. Om de hade rest långa vägar måste de i så fall via mellanhänder skicka efter ett från hembygden.
– En stor grupp var också de som hade någonting brottsligt i sitt förflutna. Även om de hade fått ut ett äkta prästbevis så skulle det vara ett dåligt bevis. När man skulle få arbete hade man inte mycket nytta av ett sådant, om det stod att man har blivit straffad tidigare eller haft ett dåligt leverne.
Kunskap som röd tråd
Under sina två första år i forskningsprojektet har Josefine Sjöberg insett nyttan av att arbeta i ett projekt.
– Det känns väldigt bra att vara i ett projekt där man har kollegor som man kan få hjälp av och som läser samma material. Det har varit jättevärdefullt att jag inte har behövt komma underfund med allt själv utan alltid haft stöd.
Samtidigt har hon fått fortsätta att forska kring kunskap, som också var temat för hennes magisteravhandling. Den handlade om kunskapsskapande och kunskapsspridning inom Finska hushållningssällskapet i början av 1800-talet. Den belönades av SLS med Alma Söderhjelms pris för bästa magisteravhandling i historia våren 2022.
* Projektets namn i sin helhet är Förfalskarna – Allmogens litterarisering och kunskap om det svenska språket i brottslig kontext i Finland under 1800-talets första hälft.
Text: Nina Edgren-Henrichson