Myndigheter publicerar lättlästa texter på webben för personer som har svårt att läsa eller förstå texter på allmänspråk. Men hur väl är texterna anpassade för de tilltänkta läsarna? För närvarande undersöker Carina Frondén, doktorand i nordiska språk, hur personer med funktionsvariation läser lättlästa texter och hur begripliga texterna är för dem.
Outforskat område
Carina Frondén är magister i nordisk historia från Åbo Akademi men kom in på forskning om lätt språk via jobbet. Efter studierna började hon arbeta på FDUV, den finlandssvenska intresseorganisationen för personer med intellektuell funktionsnedsättning, och där arbetade hon med att både skriva lättlästa texter och ge ut lättlästa böcker.
– När jag jobbade med det var jag frustrerad över att jag inte hittade någon forskning att stödja mig på i mitt arbete.
Frondén konstaterar att till exempel myndigheter som publicerar lättlästa texter sällan gör läsarundersökningar och att det överlag finns rätt lite information om hur lättlästa texter fungerar i praktiken.
– Det kändes som att jag skulle ha behövt sådan information i mitt arbete. Och eftersom det inte riktigt fanns någon forskning, så tänkte jag att kanske jag borde forska själv.
Lästest med verkliga myndighetstexter
Sagt och gjort. Nu fyller Frondén kunskapsluckan som doktorand i nordiska språk vid Helsingfors universitet och forskare vid SLS. Det gör hon med hjälp av en grupp informanter, som hon rekryterat bland personer som deltar i verksamhet för personer med intellektuell funktionsnedsättning på olika orter i Svenskfinland.
När hon skulle få tag på informanter hade hon också nytta av sitt tidigare jobb.
– Jag byggde upp ett värdefullt kontaktnät under den tid som jag jobbade på FDUV, så det var gamla bekanta vid de här enheterna som jag tog kontakt med.
Informanterna har fått läsa autentiska, lättlästa myndighetstexter som publicerats på webben. I den pilotstudie som Frondén gjorde först fick elva informanter läsa två texter från Skatteförvaltningen. I en uppföljande studie hade hon 25 informanter som fick läsa fyra texter: en text om Bibeln från Evangelisk-lutherska kyrkans webbsidor, en infotext om coronavaccin från Folkhälsoinstitutet THL, en text ur Livsmedelsverkets handbok om hur man hanterar mat och en från Sveriges riksdag om demokrati. I båda lästesten hade hon dessutom ungefär lika stora kontrollgrupper som fick läsa samma texter.
– Texterna om demokrati och Bibeln hade varsin bild på webben, och handboken om mathantering hade bilder som stöd. I en riktig situation skulle informanterna alltså ha haft bilderna som stöd, men det skulle ha blivit ett element för mycket i experimenten så jag hade bara text i dem.
Tekniken till hjälp
I lästestet har Frondén dels tittat på hur informanterna förstår de här texterna:
– Hur läser de dem och hur förstår de dem? Jag ställde alltid en kontrollerande fråga i efterhand. När de hade läst en text så frågade jag ”Vad kommer du ihåg av den här texten som du just läste?” Det betyder att jag får en fingervisning om läsförståelsen.
Det egentliga mervärdet av studierna får hon ut av den metod hon använt för lästesten, nämligen mätning med en ögonrörelsekamera. Kameran följer läsarens blick och registrerar hur blicken rör sig i texten under läsningen.
– Ögonrörelsekameran ger information om hur länge informanten tittar på varje ord och hur många gånger hen går tillbaka i texten och tittar på ett ord.
Idén till att använda den här metoden fick Frondén från Tyskland.
– I Tyskland har det gjorts ganska mycket forskning om lätt språk, leichte Sprache, och där har forskarna använt just ögonrörelsemätning. Jag hade hört om deras forskning och tänkte att ingenting sådant har gjorts i Finland och ingenting har gjorts på svenska.
Jakten på rätt utrustning
Att hitta rätt utrusning för lästesten var däremot inte lätt. Det finns ett laboratorium med ögonrörelsekamera vid Aalto-universitetet, men Frondén behövde en bärbar utrusning.
– Forskarna i Tyskland har använt en bärbar utrusning, för när man jobbar med den här målgruppen är risken stor att informanterna blir stressade och oroliga, och om man dessutom för dem till ett eye tracking-lab som är obekant kan effekten bli så stor att man inte får några vettiga resultat.
Att använda glasögon som mäter ögonrörelser var inte heller ett alternativ, för mätningarna blir inte tillräckligt noggranna. Men efter lång efterforskning hittade Frondén den utrustning hon behövde vid Åbo universitet, där en enhet vid institutionen för psykologi har använt en bärbar utrusning för forskning om läsning med exempelvis skolelever.
– Jag hade tur, för jag lyckades skapa kontakt med en av forskarna där, Johanna Kaakinen, som var intresserad av att samarbeta med mig.
Skrivråd om lättläst text
Det finns specifika råd till den som ska skriva lättläst. Några exempel på råd på ordnivå är: använd vanliga ord, undvik långa ord, repetera ord i stället för att använda synonymer och använd konkreta ord, undvik abstrakta ord.
– Ett av mina syften med forskningen är att granska de här råden. Stämmer de för de här läsarna? Det finns nämligen forskning som har visat att vissa av de här råden baseras på forskningsresultat som har förenklats eller missuppfattats.
I en artikel som utgår från pilotstudien undersöker Frondén hur förekomsten av vanliga ord och längden på ord påverkar informanternas läsning. Dessutom har hon i den studien tittat på om läsningen påverkas på något sätt av att ett ord upprepas flera gånger i samma text.
– I den uppföljande studien tittar jag på abstraktion. Hur påverkar det informanternas läsning och läsförståelse att man använder abstrakta eller konkreta ord?
Två läsexperiment
Informanterna i den uppföljande studien fick utföra två experiment, ett med myndighetstexter som var uppbyggt på samma sätt som pilotstudien och ett där de fick läsa enskilda korta meningar.
– Jag hade ordpar där det ena var abstrakt och det andra konkret. För experimentet hade jag byggt upp meningar där jag bytte ut ordet, så att varannan person läste en mening med det abstrakta ordet och varannan med det konkreta ordet på samma plats och med samma funktion i meningen.
Ett exempelpar var ”Han bekantade sig med möjligheter i staden.” och ”Han bekantade sig med lägenheter i staden.”
– Sedan ställde jag uppföljande frågor. För ”bekantade sig med lägenhet/möjlighet” ställde jag frågan att ”Vad bekantade han sig med?”
För närvarande bearbetar Frondén materialet från det här experimentet. Nästa steg är att inleda den statistiska analysen och jämföra hur lång tid informanterna fixerar blicken på orden.
Svåra lättlästa texter
Carina Frondén skriver en sammanläggningsavhandling med fyra artiklar. Den första, en forskningsöversikt som hon skrev med doktorandkollegan Solveig Arle, är redan publicerad. Av de övriga bygger en på pilotstudien och de två andra på den uppföljande studien.
Frondén har ännu inte kommit så långt att hon är redo att ge några detaljerade upplysningar om resultatet, men en sak är klar:
– Det var tydligt att åtminstone texterna i pilotstudien var för svåra, trots att de var lättlästa. När jag ställde kontrollfrågan om de här texterna till informanterna kom de ihåg väldigt lite av det de nyss hade läst och de flesta kom bara ihåg vissa detaljer eller irrelevanta detaljer.
Därför hoppas Frondén att hennes forskning ska leda till att den här gruppen av personer med behov av lättlästa texter i framtiden får texter som är bättre anpassade för dem.
– Jag tänker att det är väldigt värdefullt för myndigheter som publicerar lättläst material att veta hur texterna förstås av de faktiska, tilltänkta läsarna i den här målgruppen. Det är också värdefull information för dem som jobbar med lättlästa texter, alltså dem som granskar, skriver och publicerar lättlästa texter och böcker. Gäller skrivråden för just den här gruppen av läsare eller inte?
– I slutändan handlar det om att förbättra livet och delaktigheten för den här gruppen av läsare.
Carina Fronden samarbetar också med forskarna i det SLS-finansierade projektet Lätt finlandssvenska – en språkform för minoriteter inom minoriteten.
Text: Nina Edgren-Henrichson