Den frågan ställer statsvetaren Janne Berg och hans kolleger vid Åbo Akademi i Vasa i det SLS-finansierade projektet Ett polariserat samhällsklimat i Svenskfinland? Omfattning, orsaker och lösningar.
‒ Den gemensamma nämnaren i projektet är begreppet affektiv polarisering och att vi ser på data som är insamlat om finlandssvenskar, berättar Janne Berg.
Han konstaterar att den renodlade definitionen av affektiv polarisering handlar om politiska ståndpunkter och kommer från USA med sitt tvåpartisystem. Man har sett att anhängare av demokraterna respektive republikanerna börjat ogilla varandra mer och mer över tid, även om partiernas ideologier kanske inte förändrats så mycket.
‒ En aspekt av polarisering är att man ogillar partier. Men mer i centrum av begreppet är vad man tycker om dem som röstar på partiet i fråga. Det kanske inte är så farligt att man ogillar ett visst parti för att det har en viss ideologi eller viss ställning i en sakfråga. Det är mer farligt att säga: ”Jag ogillar dig för att du gillar ett visst parti, och jag kan inte tänka mig att samarbeta med dig för att du har en koppling till partiet eller understöder det.”
‒ Nu senast har man börjat bredda begreppet affektiv polarisering. Det gäller kanske inte bara vad man tycker om partianhängare utan människor över lag som har en stämpel för att man är antivaccare, för eller emot Brexit, eller för eller emot till exempel en kommunsammanslagning.
Hur polariserade är finlandssvenskarna?
Projektet som Janne Berg är med i använder data från den finlandssvenska Barometern för att undersöka den affektiva polariseringen bland finlandssvenskarna. För att kunna relatera den till polariseringen i landet över lag använder de också data från enkäten Medborgaropinion, där man samlar in data från hela befolkningen.
‒ Nu i det första skedet försöker vi ta reda på omfattningen av polariseringen, hur polariserade folk är, och i nästa skede undersöker vi vad är det som orsakar att vissa är mer polariserade än andra, att vissa har starkare känslor än andra. Det sista skedet, som säkert blir det svåraste, är att undersöka hur man skulle kunna minska på affektiv polarisering.
En första artikel har Berg och hans kollegor i projektet redan skickat in till en tidskrift för sakkunniggranskning. Den handlar om hur svenskspråkiga ser på sig själv och på finskspråkiga som grupper. Som bäst arbetar de med tre artiklar som befinner sig i olika stadier. I en av dem jämför de finlandssvenskarna med befolkningen i stort. Tills vidare har de endast preliminära resultat, men redan de visar någonting om polariseringen bland finlandssvenskarna.
‒ Den finns, men inte är den jättestor i ett komparativt perspektiv. I artikeln där vi jämför mellan finskspråkiga och svenskspråkiga har vi fokus på generationer. Hur spelar ålder in? Och där har vi till exempel sett att generationsmönstren är desamma, att polariseringen i Svenskfinland och Finland är jämförbar. Och det är den yngsta generationen, som man brukar kalla generation Z, som uppvisar starkast affektiv polarisering.
Politik på nätet
Janne Berg har varit med i projektet från start 2022, men ämnet var inte självklart för honom från början.
‒ Jag hade inte hållit på med affektiv polarisering förrän jag kom med i projektet, men det har öppnats som en ny värld för mig. Det finns jättemycket forskning om affektiv polarisering, så det är spännande men samtidigt ibland lite överväldigande. Jag känner att ett stort tåg har gått och jag försöker springa i kapp det.
Berg har tidigare forskat om bland annat politiskt deltagande på internet. Det var också ämnet för hans avhandling i statskunskap, Digital democracy. Studies of online political participation, som han disputerade på vid Åbo Akademi 2017.
‒ Jag har främst varit intresserad av två fenomen. Det ena är namninsamlingar på nätet – jag forskade om medborgarinitiativ för min avhandling. Och det andra är politiska diskussioner på nätet och begreppet diskussionskvalitet. Hur kan man mäta diskussioners kvalitet och vilka saker påverka denna kvalitet? Vad är det som gör att vissa diskussioner blir bättre än andra?
Efter avhandlingen har Berg också forskat om olika sätt att få medborgarna mer delaktiga i det politiska beslutsfattandet genom så kallade digitala demokratiska innovationer. Han har bland annat intresserat sig för hur valkompasser fungerar och vilka effekter de har.
Samtal och polarisering
Berg har också medverkat i projekt där man har undersökt om diskussioner i smågrupper kan föra personer med olika åsikter närmare varandra.
‒ Vi har sysslat med så kallad deliberation, alltså smågruppsdiskussioner om politiska ämnen. Vi har haft olika projekt här i Vasa, bland annat i samband med kommunsammanslagningar, där vi har undersökt hur det ser ut när folk får föra en vettig diskussion innan de tar ställning till en politisk fråga.
Med bakgrund i demokratiska innovationer och frågor kring politisk aktivitet på nätet konstaterar Berg att steget till det nuvarande projektet ändå inte är så långt.
‒ Affektiv polarisering är ju besläktat med det jag sysslat med tidigare, eftersom den ofta förknippas med saker som händer på internet och sociala medier. Man pratar om att algoritmerna styr och om filterbubblor, och det är kanske en gemenemanförklaring till att folk är polariserade, men det är tveksamt om det stämmer.
– Filterbubbelhypotesen säger att vi mest får ensidigt innehåll och att det är det som driver till mer extrema åsikter, dels ideologiskt, dels i vad man tycker om andra. Men det kan också vara tvärtom, att man via sociala medier får höra många fler olika åsikter jämfört med tidigare när man var mer avgränsad i sin informationsdiet.
Som en del i att utreda faktorer som ligger bakom den affektiva polariseringen kommer projektet också att undersöka om mediekonsumtionen och användningen av sociala medier bidrar till att göra människor affektivt polariserade.
– Det blir intressant att se om vi kan reda ut vilken sociala mediers roll är i det här. Driver de på den affektiva polariseringen eller är det någonting annat som spelar roll? Man kan ju använda sociala medier så väldigt olika.
Trevligt med långvarigt projekt
Berg konstaterar att det hinner hända en hel del under ett projekt som pågår i flera år.
– Det kommer ny forskning samtidigt som man forskar om någonting. Speciellt inom det här fältet. Det känns som det hela tiden poppar upp någonting som man borde läsa och ta i beaktande. Typiskt nog kom det redan efter någon månad efter att vi lämnat in den första artikeln sådant som vi borde ha det med.
Men Berg uppskattar att kunna delta i ett långvarigt projekt.
– Det är roligt att få vara med i ett långvarigt projekt och börja från scratch, att få planera en massa enkäter och se att nu börjar vi gå från att fundera ut frågeställningar på ett teoretiskt plan – vad är det vi vill ta reda på? – till att samla in material och att sedan när vi har data få svar på sina frågor. Det är det som man som forskare är mest intresserad av: att se att hur det blev. Så det är häftigt att få vara med lite längre i ett projekt, att det inte bara är tack och hej, utan att man får se hur det utvecklas.
Text: Nina Edgren-Henrichson