Bara en knapp vecka efter slaget vid Bomarsund sommaren 1854 var det möjligt att åka på en lustresa från Stockholm till Åland. Fästningen blev ett turistmål innan krutdammet hann lägga sig och är populärt än i dag. SLS nämndforskare Malin Stengård vill ta reda på hur ett kulturarvs betydelse förändras genom åren.
Bomarsund fästning på Åland blev ett turistmål för nästan 170 år sedan när fästningen sprängdes av britter och fransmän under Krimkriget.
– Engelska lorder var de första turisterna. Det finns beskrivningar av hur de kom dit med egna båtar, minglade runt med den brittiska militären, sköt prick på de ryska soldaterna och befästningarna och åt soldaternas skorpor. Det var som ett bisarrt nöjesfält, berättar Malin Stengård.
Sedan oktober 2022 är hon forskare vid SLS och forskar i kulturarv som turistattraktion.
Enligt Stengård beskrevs Krimkriget som ett slags teater i tidningarna. Det var nu världen fick ta del av de första krigskorrespondenternas rapporter. Allmänheten ville se händelserna med egna ögon. På kaféer och restauranger i Stockholm ställde man ut panoramamålningar som beskrev händelseförloppet. Det fanns även reliefer som uppdaterades efterhand.
– Knappt en vecka efter slaget i augusti 1854 avgick det ångbåtar för lustresande från Stockholm med destination Bomarsund. Besökarna plockade med sig souvenirer såsom trasiga vapen och kulor, och umgicks med den franska och brittiska militären.
Sedan bröt en koleraepidemi ut och satte stopp för nöjesfärderna till Bomarsund.
Gotland föll bort
Tanken att forska i kulturarv som turistattraktion föddes när Malin Stengård arbetade på Gotlands museum i Visby. Då väcktes frågan om vilka förväntningar turister egentligen har när de kommer till en plats. Till en början hade hon ambitionen att jämföra Åland och Gotland.
– Men när jag började arbeta med Bomarsund visade det sig att det fanns hur mycket material som helst, så Gotland försvann ur projektet, säger Stengård.
Än i dag är Bomarsund en av de mest besökta turistattraktionerna på Åland.
– Det var Ålands största byggnadsverk innan bombardemangen. Jag som är uppvuxen i Sverige blev överraskad över hur stora ambitioner Ryssland hade med Bomarsund och hur mycket fästningsarbetet påverkade den åländska befolkningen.
Planeringen av fästningen inleddes kort efter att Finland blev en del av Ryssland och själva byggandet kom i gång 1830.
– Det var en del av den ryska positioneringen på Åland och gentemot resten av Europa under 1800-talet.
Ständig förändring
Förra vintern besökte Malin Stengård Bomarsund för första gången i samband med arkivstudier på Åland. Då var fästningen täckt av snö och mörkret föll tidigt. I september i år var hon en dryg vecka på Åland för att bekanta sig ordentligt med fästningen.
– Det gör något med en när man kommer till platsen och får se den på riktigt.
I sin forskning djupdyker Stengård i betydelsen av Bomarsund som kulturarv från 1854 fram till 2022, då ett besökscenter öppnades där.
– Det är ett långt perspektiv. Fastän en ruin känns statisk förändras mycket under tidsperioden. Allt är i ständig förändring.
Under 1930-talet blev Bomarsund ett fornlämningsområde, men i slutet av 1950-talet byggdes en väg igenom fästningen.
– Då drog man alltså en väg rakt igenom ruinerna och som jag förstod det gjordes inga arkeologiska utgrävningar, vilket säger något om hur man såg på ruinen på den tiden.
Malin Stengård är särskilt intresserad av att se hur Bomarsund som plats och kulturarv förändrats genom åren.
– Genom att se på en plats kan man få syn på mycket annat som händer i världen i stort. Vilken betydelse tillskrivs platsen? En plats betydelse omförhandlas hela tiden beroende på yttre omständigheter.
Text: Michaela von Kügelgen